Gå direkt till innehållet

Republikens president Sauli Niinistös tal vid öppnandet av riksmötet den 6 februari 2018 - Republiken Finlands president

Republiken Finlands President
Normal textstorlekStörre textstorlek
Tal, 6.2.2018

Republikens president Sauli Niinistös tal vid öppnandet av riksmötet den 6 februari 2018

(med reservation för ändringar)

Ärade talman, bästa representanter för Finlands folk!

Ni inleder nu det sista riksmötet under denna valperiod. Jag har alltid fascinerats av ordet ”riksmöte”, det är något traditionsrikt och högtidligt över det, men samtidigt också något förväntansfullt och förpliktande.

Trots att valperioden går mot sitt slut är listan på saker att göra ändlös. Världen roterar inte i takt med valperioderna, utan det finns mycket att göra för varje dag av varje riksmöte. Och det är därför vi är här.

Stora frågor som väckt mycket diskussion tas nu upp till behandling i riksdagen. Social- och hälsovårdsreformen, underrättelselagarna – det är inga entydiga och enkla frågor att lösa. Jag önskar också att ingen utger sig för att sitta på den absoluta sanningen. Folkväldet brukar fungera så att det i sista hand är det sunda förnuftet som vinner, folket förstår argument, inte agitation. Alltså förnuftets röst, inte provokation.

Jag har enbart goda erfarenheter av samarbetet med riksdagen. Den grundlagsreform som godkändes 2011 var betydande: i den fick riksdagen ställningen som den högsta beslutfattaren i fall av oenighet mellan regeringen och presidenten. Som talman ansåg jag att detta var en god idé.

Som president är jag fortfarande av samma åsikt. Genom reformen skapades ett slags koppling, inte juridiskt förpliktande, men i alla fall en koppling till presidentens parlamentariska ansvar. För att uttrycka mig på klarspråk: Presidenten måste noggrant veta och förstå, vad folkväldet har i tankarna. Av er får jag höra det, och jag har lyssnat.

Ett arbetssätt som jag gärna vill vidareutveckla är kontakten med riksdagspartiernas ordförande. Vi har haft för vana att diskutera frågor som gäller säkerhet, eftersom de har långtgående verkningar över flera valperioder. Men det finns andra frågor som sträcker sig över många valperioder. Exempelvis klimatförändringen, samhällsstrukturerna som är i ständig förändring och EU-politikens inriktning. Det vore bra att diskutera också om dem utanför dagspolitiken. Om det behövs ett forum för denna diskussion, står jag gärna till tjänst. Om ett ämne inte är presidentens bord, kan jag ändå som artig och tyst värd skapa förutsättningar för diskussionen. 

Tack vare dessa diskussioner skulle det kanske vara möjligt att hitta en längre och starkare röd tråd, en tråd som inte brister när regeringsansvaret byts.   

* * *

Nu ljusnar det med fart. Ekonomin växer och arbetslösheten minskar. Det har vi länge väntat på med iver. Nu gäller det att värna om tillväxten och se till att den fortsätter.

Det är förståeligt att det efter magra år och nedskärningar åter har uppstått utgiftstryck och icke-tillgodosedda behov. Det är bra att utvärdera dem. Jag måste dock påminna om att det under stimulansåtgärderna talades om att ”tillväxten nog kommer att ta hand om skulderna”. Om det plötsligt börjar heta ”nu när vi har råd att öka utgifterna”, så kommer skuldsättningen än en gång att förbi oåtgärdad. Samtidigt kommer vi allt närmare den dag då den verkliga bördan av skuldsättningen börjar kännas i takt med att räntorna stiger.

Vi har i flera repriser fått uppleva hur ett ekonomiskt uppsving snabbt får oss att tro att det är det nya normala, ett givet faktum för framtiden, och i enlighet med det lever vi över våra tillgångar. Nu har vi inte råd att gå i den fällan, än så länge ser vi bara början av det stora tryck som beror på den förändrade befolkningsstrukturen – och detta i ett läge där vi redan är färdigt skuldsatta. Det är lätt att förkunna måttfullhet, men särskilt aktörerna inom ekonomin och beslutsfattarna bör komma ihåg att det bästa är att själv föregå med gott exempel. 

* * *

Också Europeiska unionen har hittat tillbaka till ett tillväxtspår och den förbättrade ekonomin märks också i vidare omfattning som en positiv atmosfär kring unionen.

De goda nyheterna väcker förhoppningar om en internt starkare union, om att Europa är på väg tillbaka in på världskartan. Året som börjat är utan tvekan avgörande för i vilken riktning unionen utvecklas i framtiden.

Unionen har ibland beskrivits som ett hus med tak och väggar där inredningen fortfarande saknas. Nu är det dags att ta fram tydliga visioner om hur unionen främjar EU-medborgarnas levnadsförhållanden. Visioner finns det nog gott om; också president Macron har bidragit med ett förslag om en omfattande medborgarkonsultation.

De första stegen mot en säkerhetsgemenskap har redan tagits. Finland går i täten för detta arbete. Terrorismen har lett till ett tätare samarbete mellan myndigheter, och inom försvarssektorn har man inlett ett permanent strukturellt samarbete.

Europa kommer även i fortsättningen att vara utsatt för ett tryck skapat av befolkningsrörelser, troligtvis i allt större utsträckning, och särskilt från Afrika. Det bästa sättet att stävja trycket är de insatser som görs på ort och ställe för att förbättra levnadsförhållandena. Både de enskilda EU-medlemsstaterna och unionen själv bedriver utvecklingssamarbete, ett arbete som kunde vara bättre samordnat. 

Unionen borde utveckla gemensamma förfaranden för gränskontroll, för handläggning av asylansökningar och för återsändningar. Innehållet i och tolkningen av såväl Schengenavtalet som Dublinavtalet behöver förtydligas.

EU är inte på väg att bli en förbundsstat, men integrationen, som ställvis obemärkt fördjupas, kan också skapa kvistiga problem för Finland. Jag syftar på planerna att utveckla den europeiska gemensamma valutan euro och eventuella förslag om att öka det gemensamma ansvaret.

Det är uppenbart att euron är förknippad med problem. Men det är lika uppenbart att en ändring av grunderna för den gemensamma valutan kräver enhällighet. Också i denna process bör Finland vara en alert aktör. Det finns ett behov av en principiell diskussion.

* * *

I en färsk undersökning om värderingar lyfte finländarna fram säkerhet som den viktigaste värderingen. Världen har blivit oroligare och instabiliteten syns också hos oss.

Vad är säkerhet? Säkerhet är förtroende för människor, omvärlden och samhällets strukturer. Förtroende för att beslutsfattarna och myndigheterna bemöter oss rätt och kan svara mot förändringarna i världen. Förtroende för en polis, brandmans och sjukskötares yrkesskicklighet. Säkerhet är också att upprätthålla landets försvar och vår försörjningsberedskap. 

Finland har trappat upp takten för att svara mot de snabba förändringarna i säkerhetsmiljön. Många lagstiftningsprojekt har gått framåt och lett till att vi har bättre beredskap. Regeringen och riksdagen har varit på alerten och det är en säkerhetsfaktor i sig. 

Förtroende och den känsla av trygghet som förtroende skapar, dem måste vi alla vaksamt värna om. När det gäller kärlek till nästan, omsorg och jämlikhet är vi alla aktörer. Förtroende skapas genom att vi respekterar varandra och tar hand om våra medmänniskor. Det krävs pengar, myndigheter, tjänster och materiel, men framför allt krävs det att var och en av oss deltar i att skapa sammanhållning. 

* * *

Riksdagen är Finlands högsta statliga organ. Dess anseende bygger på er egen insats – på att ni värdesätter varandra och ert gemensamma arbete. 

Ert krävande uppdrag är att förstå förändringarna i världen. Att förstå att vi inte kan stoppa förändringen och att förstå hur vi bäst kan se till att detta land och detta folk håller takt med utvecklingen. Det talas mycket om att vår enhetliga kultur håller på att lösas upp. Trots det är vi ett enhetligt folk, en enhetlig nation och därigenom en gemenskap som har ett gemensamt intresse att försvara. 

Hur svarar vi mot att arbetslivet förändras, eller mot klimatförändringen, hur svarar vi mot det faktum att vår befolkning åldras, mot att invandringen ökar eller mot att glesbygder förtvinas? Och – hur svarar vi mot de känslor av osäkerhet som förändringarna väcker, rentav rädsla och protester. Känslan av säkerhet växer långsamt, men kan rubbas på ett ögonblick.

Vår uppgift är att förutse medborgarnas känslor, att ta dem på allvar. Förtroendet för folkväldet växte fram under årtiondenas lopp i det självständiga Finland. Vi måste varje dag leva upp till det förtroendet. Vi måste hitta och dela det som vi har gemensamt, inte det som skiljer oss åt.

Vi är ett litet, enigt och tryggt land. Vi har ett jämlikt, utbildat och uthålligt folk. Därför kan vi ihärdiga, smidiga och starka gå förändringar till mötes. Vi har nycklarna till fortsatt framgång i våra händer. Låt oss använda dem.

Fru talman, jag vill lyckönska riksdagens presidium med anledning av det förtroende ni visats och önskar er alla framgång i ert viktiga uppdrag. Härmed förklarar jag 2018 års riksmöte öppnat.

Skriv ut
Detta dokument

Uppdaterat 6.2.2018

© Republikens presidents kansli Mariegatan 2, 00170 Helsingfors, tel: (09) 661 133, Fax (09) 638 247
   Information om webbplatsen   webmaster[at]tpk.fi