Republikens presidents intervju i Vasabladet den 4 Maj 2001

Sonja Finholm/ Vasabladet
Johan Kjellberg/ Vasabladet

Finländarnas självkänsla kunde gott växa, säger president Halonen

President Tarja Halonen delar inte president Mauno Koivistos oro för att EU ersatt Ryssland som utrikespolitisk nav.
-Var sak har sin tid. EU:s betydelse växer i Europa, men unionen kommer med tiden att förlora nyhetens behag i Finland. Då ökar det andliga intresset för, hoppas jag, inte bara Ryssland utan också det nordiska samarbetet och närområdena. Presidenten tycker inte att finländarna förhåller sig för stöddigt till grannar i öst, eller väst. Finländarnas självkänsla kan gott växa ytterligare.
–Finland har varit litet som en gran som grott i skuggan, grenar växer åt alla sidor så att också grannen känner av det. Må självkänslan fortsätta att växa, inom rimliga proportioner. Konstintresserade Tarja Halonen har under sitt första år i presidentens slott bytt ut många av de tavlor som fanns på väggarna.
– Jag ville ha mer mångsidig konst. De tavlor som fanns här kom alla från samma tidsperiod, mitten eller slutet av 1800-talet. Och dessutom hängde många av dem fel, säger hon. Med sig från utrikesministeriet tog Halonen Elin Danielson-Gambogis unga sömmerska och kotavlan bakom
presidentens officiella skrivbord har bytts ut mot ett havsmotiv.


Hot mot rysk åsiktsfrihet oroar president Halonen


Johan Kjellberg/ Vasabladet


Fruktar finnen ryssen?

–Nå, inte riktigt hela tiden, avslöjar president Tarja Halonen skrattande svaret på en av standardfrågorna till republikens president. De föregående frågeställarna i raden var ett par envist yrkande journalister från tyska tidskriften Der Spiegel.
–Vi gör allt för att farhågorna skall vara mindre. Vi försöker både bilateralt och tillsammans med EU och det internationella samfundet integrera Ryssland i Europa, framhåller presidenten. Med oro betraktar Halonen utvecklingen för åsikts- och yttrandefriheten i Ryssland. För en tid sedan bytte statsägda gasjätten Gazprom ut ledningen för tevebolaget NTV, där Gazprom tidigare i år skaffade sig aktiemajoritet. NTV var den enda oberoende hela riket täckande kanalen, och beslutet väckte kraftiga protester inom journalistkåren. Journalisterna på NTV beskyllde president Vladimir Putin för att vara direkt inblandad i omstruktureringen, som de ser som ett försök att kväsa regeringskritisk rapportering.


Även BBC och Yle är statsägda


Halonen understryker vikten av en fri opinionsbildning. Men hon undviker enkla slutsatser om mediesituationen i Ryssland.
–Finns det en marknadsekonomi så köper och säljer man. Också i väst är många televisions- och mediebolag statsägda, från BBC till Yle. Den väsentliga skillnaden är att de i allmänhet står under parlamentarisk kontroll, inte kontrolleras av den verkställande makten.
–Det som gör mig betänksam är frågan om presidentapparaten här står bakom. Det är det skäl att reflektera över. Men det gäller också att komma ihåg att det handlar om en begynnande marknadsekonomi där motgångar lätt framställs som begränsning av åsiktsfriheten.
–Summa summarum är det en komplicerad fråga, men jag betraktar den med viss oro, säger presidenten.

Halonen säger att Vladimir Putin hittills befäst presidentens ställning, tagit ett fastare grepp om Moskva och rikets förvaltning.
Presidenten antar att journalister tycker ansvariga politiker irriterande långsamt gör en bedömning av den ryske statschefen. Försiktigheten har sina skäl.
–Putin tillträdde som president litet senare än jag, och jag känner mig vara bara i början. Och han står inför mycket större utmaningar.
En annan orsak är att Putin inte har politikerbakgrund utan är, som hon formulerar det, tidigare tjänsteman inom säkerhetstjänsten.
Försiktigheten beror också på att man vill se vilka Putins samarbetspartners är, förhållandet till näringslivet och oligarkerna, och hur han lär sig demokrati.


Duman inte ännu riktigt parlament


Till försiktighet manar ytterligare de allmänna farhågor som för Rysslands del sammanhänger med demokratins utveckling, de mänskliga rättigheterna, ekonomin och inkomstfördelningen. Och rättsstaten, vilket Halonen särskilt framhåller.
–En viss mängd lag och ordning till är säkert välkommen, men håller sig denna tillskottsordning inom demokratins ramar? undrar hon.
Lagligheten i presidentvalet och valet till den ryska duman kan inte ifrågasättas.
–Duman är inte riktigt ännu ett parlament enligt västerländsk uppfattning, men en bra början. Regeringen är i hög grad presidentledd, ur europeisk synvinkel sett. Svårt är ändå att säga att
det bara finns en modell, tänk bara på USA med sitt presidentdominerade system.
Rysslandsdebatten i vårt land har tagit fart bland annat via två böcker, forskaren Arto Luukkanens bok Hajoaako Venäjä (Faller Ryssland sönder) och president Mauno Koivistos Venäjän idea (Rysslands idé).


Rysslands sönderfall inte det första hon tänker på


Rysslands sönderfall är inte det första alternativ Halonen tänker på. Hon kommer ihåg hur man i Finland för tio år sedan fruktade och förberedde sig på flyktingströmmar.
–Ingenting hände. Ryssarna var lugnare och mer fosterländska än vi väntade oss.
President Halonen godtar inte president Mauno Koivistos kritik att Finland i fjäsket för EU glömt relationen till Ryssland. Besökutbytet till exempel är livligt, med president Putins besök i höst som kronan på verket. Hon anser att Koivistos kritik i hög grad ligger på det mentala, andliga planet. Ryssland som tidigare var navet i finländsk
utrikespolitik har förlorat den positionen till EU.
–Det är inte något jag oroar mig över. Var sak har sin tid. EU:s betydelse växer i Europa, men unionen kommer att förlora nyhetens behag i Finland. Då ökar det andliga intresset för, hoppas jag, inte bara Ryssland utan också det nordiska samarbetet och närområdena. Med ett ”på sätt och vis, ja” besvarar hon sin egen fråga om Finland och Ryssland har en specialrelation. Det har grannländer alltid.


Finlandisering i hela EU


–Men ett sådant specialförhållande som under kalla kriget har vi inte. Rysslands betydelse för Europas välfärd är erkänd, understryker hon. Går det illa för Ryssland drabbar det välfärden och säkerheten i Europa. Synligaste beviset på detta tänkesätt är att den nordliga dimensionen slagit igenom i EU.
–Statsminister Paavo Lipponen har kraftigt, och riktigt, betonat att det samarbete Finland tidigare utövade nu utövas av alla i EU. Det borde vi var stolta över. Stämpeln finlandisering vi fick på oss
gäller nu hela EU, om jag litet hårdrar, säger Halonen. Presidenten anser inte att finländarna förhåller sig för stöddigt till ryska medborgare. Dessa ses inte över axeln, varken i affärerna i östra Finland eller Lapplands skidcentra.
–Finländarnas självkänsla har vuxit, i alla väderstreck. Finland har varit litet som en gran som grott i skuggan, grenar växer åt alla sidor så att också grannen känner av det. Må självkänslan fortsätta att växa, inom rimliga proportioner.


Inget nordiskt block inom lantbruket


Tarja Halonen säger att det är klart att de nordiska länderna intimt kan samarbeta i EU, inom vissa områden.
– Vi har varit medlemmar i sex år. Vi har ett namn i EU och är trovärdiga. Likadant är det med Sverige. Snart har alla EU-länder minst ett ordförandeskap bakom sig.
–Det betyder att vi kan dra andan mer avslappnat och säga: Förstås får vi ha ett nordiskt samarbete. Utan att bli stämplade som ett nordiskt block. Halonen påpekar att samarbete förekommer på flera håll i EU. Hon nämner Beneluxländerna,Tyskland-Frankrike, Österrike som kring sig samlat ett antal ansökarländer. Hon tror att grupperingar uppstår framför allt när det gäller regionala ärenden.


Unionssamarbetet har flera former

–Farligt är det om vi bildar ett nordiskt block när det gäller euron, Schengen eller lantbruket. Talar vi om den nordliga dimensionen, Östersjösamarbetet eller närområdena, då har vi rätt till ett intimare samarbete. Det är ju vi som gör jobbet. Men vill till exempel spanjorerna vara med i den nordliga dimensionen skall vi tillåta det.En samnordisk linje finns inte när det gäller EU:s
utveckling och inställningen till överstatlighet.
Statsminister Paavo Lipponen har kraftigt understrukit gemenskapen, vikten av att det finns starka organ i EU. I dem är alla medlemsländer representerade på lika grunder. Göran Persson och Sverige förordar samarbete på regeringsnivå, och flexibilitet, som möjliggör fördjupning av samarbetet på något område mellan ett antal medlemsländer. Enligt Lipponen gynnar regeringssamarbete stora men inte små medlemsstater.
President Halonen är övertygad om att EU:s framtida utveckling inbegriper båda formerna av samarbete.
–Det är inte bara fråga om utveckling i federal riktning eller ej, eller bättre sagt gemenskapsutveckling eller ej. Samarbetet regeringarna emellan förstärktes då flexibilitetsbegreppet togs i bruk.


Flexibilitet kräver klara regler

Nödvändigt är att det finns klara, gemensamt överenskomna spelregler för flexibiliteten. –Om vi en gång är medlemmar i ett gemensamt EU måste vi enas om hur man inom något område går vidare, fastän inte alla önskar göra detta. Samarbete på regeringsnivå tillgrips särskilt inom nya områden. Euron och Schengen är färska exempel.Inom det gemensamma försvaret, krishanteringen, förekommer båda samarbetsformerna. Gemenskapssidan får ett ansikte i general Gustav Hägglund som leder EU:s militära kommitté.
–Vem skulle för något år sedan ha trott något sådant, att ledningen tas av en finländare! säger Halonen. I norr finns ett krishanteringssamarbete, den forna fredsbevarande verksamheten, som
inte ens Natoländerna sinsemellan har.
–Krishanteringen sker i samarbete mellan de nordiska länderna, oberoende av om de är Natomedlemmar eller ej, EU-medlemmar eller ej. Också balterna har tagits med i detta samarbete på regeringsnivå, säger hon.


*******************


En president med estetiska värden


Med Tarja Halonen följde levande blommor och nya konstverk på slottsväggarna


Sonja Finholm/ Vasabladet



Det är en pigg och vårfräsch Tarja Halonen som tar emot i Gula salen i slottets andra våning. På bordet finns ett gulgrönt blomsterarrangemang som inte bara gör rummet ännu mer vårlikt, utan
som också tillsammans med de nya konstverken på väggarna påminner om att det nu är en kvinna som styr.Men även om blommorna och de nya tavlorna i slottet är ett sätt att skapa en viss atmosfär, säger Tarja Halonen att hon redan under valkampanjen och även nu som president
försöker undvika att medvetet skapa en viss image – hon vill vara sig själv.
– Ibland är det en bra sak, ibland har det kanske orsakat lite diskussion. Men det som bildar min image är nog det som syns i spegeln och till viss del det som andra önskar sig. Någon egen stylist har hon inte, men väl en hel stab som hjälper henne. Fast i det stora hela är det nog presidenten själv som bestämmer.
– Jag anser att både när det gäller inredning och det personliga utseendet så är det personen själv som ska avgöra. Oftast bestämmer jag nog själv vad jag har på mig, men ibland blir det naturligtvis kompromisser. Det viktiga är i alla fall att jag känner mig hemma i de kläder jag bär. Hon säger att hon under de senaste åren inte haft speciellt mycket tid över för den här saken och att hon inte nu heller trots att det finns mer tid omöjligen kan ha en sådan livsstil att hon ber kvällstidningarna göra en gallup för att få reda på vilken färg som är inne denna vecka. När det blir tal om kläder kommer presidenten också in på självständighetsbalen och konstaterar att det tillfället naturligtvis är ett sådant som också andra är involverade i.
– Men vare sig jag vill det eller inte så är det här en sak som medierna tar fasta på. Men det är också så att oavsett vad jag har på mig så finns det alltid andra designers och folk som inte gillar det.


Värdesätter estetik


President Tarja Halonen säger att hon värdesätter estetiska värden och hennes intresse för konst är uppenbart. Många av de gamla tavlorna som i långa tider har prytt slottets väggar har fått ge vika för nya verk.
– Jag ville ha lite mer mångsidig konst. De tavlor som fanns här när jag kom var alla från samma tidsperiod, från mitten eller slutet av 1800-talet och de flesta motiv var skogs- eller landsbygdsaktiga, säger hon och påpekar att många tavlor dessutom hängde fel.
– Till exempel den där stora kotavlan. Det var ganska lustigt faktiskt, ljuset föll alltid på kossornas bakdel och inget annat av tavlan syntes någonsin. Men det är inget fel på tavlan som sådan och nu när den flyttats till en annan plats gör den sig bättre.
Kotavlan som hon talar om är ett av Werner Holmbergs skogslandskap som förut fanns bakom skrivbordet i presidentens officiella arbetsrum och som utgjorde bakgrunden för alla nyårstal. Den har nu ersatts av Albert Edelfelts Nyländska jaktklubben – ett Helsingforsmotiv där även slottet syns i bakgrunden.


Favorittavlan med


Motivet bakom skrivbordet är inte den enda som ändrats. Tarja Halonen berättar entusiastiskt hur hon tillsammans med konstmuseet Ateneums museichef Soili Sinisalo arrangerat om och tagit in nya konstverk. Och hur hon i samförstånd med sin efterträdare på utrikesministerposten Erkki Tuomioja tog med sig Elin Danielson-Gambogis syende dam från arbetsrummet på ministeriet – en av de tavlor som under hennes tid på ministeriet gav rummet som hon själv uttrycker det en kvinnlig och annorlunda touche.
– Jag frågade honom om det går bra att jag tar den med mig och han sa att han inte alls tar illa upp för det. Även den syende damen hänger nu i presidentens officiella arbetsrum mitt emot skrivbordet. Havsmotiv var annan en sak som Tarja Halonen gärna ville ha mera av, men annars gav hon Ateneum ganska fria händer. – Och slutresultatet blev faktiskt riktigt bra.
Tarja Halonens intresse för konst bottnar i hennes konsthistoriska studier från tiden innan hon utbildade sig till jurist. Men hon säger att hon också annars uppskattar estetiska värden, som hon kallar det, och nämner de levande blommorna som numera pryder slottet som ett exempel. Att det finns levande blommor i slottet har enligt Tarja Halonen två förklaringar –dels att hon är kvinna (”en kvinna gillar sånt”) och dels att hon är intresserad av trädgårdsskötsel. Men även om trädgården är ett stor intresse så har hon inga egna odlingsplaner för sommaren – ett bra tag framåt får presidenten nämligen nöja sig med arrangemangen på slottet:
– Tyvärr kan jag inte längre ägna mig åt trädgårdshobbyn på samma sätt som tidigare, men som tur är finns det ett liv också efter presidenttiden.


Nästa på väg


När intervjun är över uppmanar presidenten oss att gärna gå runt en sväng och titta på de tavlor som hon berättat om.
– Havsmotiven i arbetsrummet är säkert speciellt intressanta för Vasabladets läsare, säger hon och börjar redan förbereda sig för nästa möte. Och tidtabellen på slottet är onekligen tuff. Redan i trappan på väg ut möter vi nästa gäst.